Om heraldik

Våren 2006 fick snitsaren i present en fin kartbok, i vilken alla världens flaggor återgavs på bild. När han i samma veva råkade läsa en liten notis i sitt husorgan, var den slumrande björnen väckt, med långa och detaljerade utläggningar om flaggor och heraldiska djur som följd. Snitsaren hade huvudsakligen estetiska synpunkter i ämnet och kunde vara nog så elak:

”Enligt rykte vill Venezuelas president Hugo Chavez begåva landets gamla flagga med en åttonde stjärna och dessutom vända den lilla hästen i det ingående statsvapnet åt vänster. Skälen till att han tycker att de ursprungliga sju Estados Unidos de Venezuela i stället borde vara åtta sägs vara en lång historia som går tillbaka ända till Simon Bolivars tid, medan hästens nya vänstervridning inte nödvändigtvis är så politisk som de flesta tycks vilja tro. Enligt den svenske riksheraldikern Klackenberg brukar och bör heraldiska djur vara vända åt vänster, så att de, när de sitter på sköldar burna på vänster arm i strid, ser ut att galoppera eller flyga framåt. Annars ser de ju ut att fly. Å andra sidan borde de ju i så fall på flaggor och fanor som fladdrar bakåt alltid vara vända in mot stången och alltså på baksidan åt höger. Hur världens flaggor ser ut på andra sidan, det vill säga vilka symboler (förutom bokstäver) som inte omfattas av den normala spegelvändningen, är oklart. Spelar det någon symbolisk roll om halvmånen är i ny eller nedan? Att Venezuelas häst vrider huvudet bakåt komplicerar detta specialfall ytterligare.

Snitsaren, som känner världens folk, vill också se problemet i ett annat ljus. Latinamerikaner är stolta människor som liksom sina släktingar på den iberiska halvön älskar, vårdar och vill visa upp sina flaggor, vapensköldar och emblem, en drift ock svaghet som de inte bara bär i sina gener utan också i blodet. Statsvapnet på flaggan finner de inte, som vi, överlastat och fånigt utan bara extra stiligt och de flesta spansktalande länder uppvisar också denna variant som statsflagga. I dessa enfaldiga symbolgyttringar ser man icke sällan djur. På mexikos flagga håller aztekernas heliga örn en orm i näbb och klo. På Guatemalas statsflagga sitter en kvesal (en mycket långstjärtad fågel), på Ecuadors ser vi en kondor, på Perus ett lamadjur och på Bolivias både en kondor och en alpacka. Paraguays flagga är säregen i det att den har statsvapnet på framsidan men det så kallade statssigillet på baksidan, och minsann, i det sitter ett lejon och vaktar. Så pampigt! I Spaniens vapen på statsflaggan dansar ett krönt lejon på två ben och i Andorras betar två kossor.

Även i andra statsvapen runt om i världen vimlat det av djur av alla de slag, från elefanter till sköldpaddor, men på ländernas flaggor slipper vi dem oftast. Utanför den spansk- och katalansktalande delen av världen hittar man bara Bhutans drake, Sri Lankas uppnästa lejon och en handfull fåglar, främst naturligtvis örnar, heraldiskt stiliserade som på Österrikes statsflagga och på flaggorna från Albanien (“örnens land”), Moldavien och Egypten (Saladins gyllene örn) eller fritt flygande som på Kazachstans och Zambias flaggor. Den sittande fågeln på Zimbabwes duk är en täljstensskulptur från landets berömda ruinstad. Ugandas krontrana har blivit kvar sen kolonialtiden, då den var en neutral djursymbol som inte stötte eller favoriserade någon av landets många kungar. På Dominicas flagga sitter en papegoja och på Papua Nya Guineas svarta och röda duk flyger bredvid södra korset en paradisfågel. Denna stiliga flagga, en av snitsarens favoriter, lär från början ha ritats av en skolflicka. Betydligt omognare, trots att den sägs gå tillbaka på brittiska traditioner, är då Kiribatis flagga där en fregattfågel seglar över en sol som stiger upp ur ett vågigt hav. Det är bara tufftuff-båten som fattas.

Många unga stater har ambitiöst överlastade flaggor med onödigt många färger, former och symboler. På Sydafrikas duk urskiljer man inte mindre än sju färger. På Mocambiques brokiga stolta fana har man lagt ett gevär och en hacka i kors över en uppslagen bok, alltsammans på en gul stjärna. Tidigare fanns där också ett kugghjul. Glädjande undantag härvidlag är ölandet Palau, vars flagga (gul sol på blå himmel) kan tävla med Libyens (helgrön) i ballhet och coolhet. Många västafrikanska länders flaggor varierar också på ett förtjänstfullt sätt de panafrikanska färgerna, gult, grönt och rött, en kombination som bara Litauen vågat sig på i Europa. Hatten av också för Gabons och Sierra Leones enkla men originella flaggfärgval, liggande grönt, gult och blått, respektive grönt, vitt och blått. Den senare kan enligt snitsaren väl mäta sig med Estlands (blått, svart och vitt) i raffinemang. Slut”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s