Musik

När snitsaren försökte ta sig ton, brukade hans musikaliska sköterska slå honom över munnen med en sakkunnig tillrättavisning, något som gjorde honom både nedstämd och onödigt osäker. Ty även om hans brummanden och blåsljud aldrig uppskattades av omgivningen, var han inte omusikalisk. Att han kunde njuta av musik intygar nedanstående korta brevfragment kring nationalsånger, ett intresse  som  ingen kunnat förklara  och många gjort narr  av.  Hans kluriga frågetävling ”Sju sånger och åtta bedrövelser” mottogs dock välvilligt av några läsare, vilket borde ha glatt honom. Den visserligen ensidiga men dock djupa vänskapen  med  Mstislav Rostropovitj  skvallrar om att snitsaren även hade andra strängar på sin cello.  Minnesorden vid vännens bortgång är värda att upprepa:
 
 
Tack Slava!

Världens alla cellister har dig att tacka för det rika utbudet av moderna verk för cello. I kraft av din berömmelse har du på egen begäran fått den ena konserten efter den andra skriven ”för dig”, och efter att du pliktskyldigast spelat verken ett par gånger, har de funnits på den gemensamma repertoaren för tid och evighet. Vi bär i minnet en kväll i slutet av 1970-talet på en skola i Linköping (detta var före det fina konserthusets tid), då Frans Helmersson spelade Sjostakovitjs första cellokonsert tillsammans med Norrköpings symfoniorkester under ledning av Dmitrijs son Maxim. Tack Slava!
Vännen S.

                ¤

I Indialand vid Himalajas rand

Alla har väl nynnat den trevliga indiska nationalsången ”Jana Gana Mana”:
http://www.tourindia.com/insignia/anthem.htm

I  nedanstående version, där  sången kommer  först  efter några minuter,  har regissör och scenograf tagit ut svängarna, så som bara indier kan göra. Denna skapelse, långt  bortom alla nordvästeuropeiska smakbegrepp,  är helt enkelt oemotståndlig: 
http://video.google.com/videoplay?docid=7399792002477900458

                 ¤

Amar sonar Bangla

Den store Rabindranath Tagore, som skrivit både text och musik till Indiens ”Jana Gana Mana”, står även bakom nationalsången i Bangladesh, ”Amar Sonar Bangla” (”Mitt gyllene Bengalen”). Den originella musiken tål att höras många gånger. Här tre versioner: 

Stilig evighetsversion på leksakssynt: 
http://www.bangla2000.com/Bangladesh/national_anthem.shtm

Skön sång och dans:
http://www.youtube.com/watch?v=LknudHKSWpI

Sång och bildinformation om landet:
http://www.youtube.com/watch?v=6VbvxIFUbWo

               ¤

Hundra blommor

Efter att Nepal länge haft en ganska ordinär, intetsägande nationalsång, som på intet sätt kunnat matcha den ”konstiga” flaggan, antogs i år en ny, betydligt originellare truddelutt. Man kan undra om det är någon irländsk bergsbestigare, som lämnat sina musikaliska fotavtryck i denna dansmelodi?
http://david.national-anthems.net/np.htm

                 ¤

Svarta berget

Republiken Montenegro antog den 12 juli 2004 både flagga och nationalsång. Den senare är en märkligt minimalistisk skapelse. Den elake associerar till den gamla proggklassikern ”In kommer Gösta”. Den mer vidsynte hittar kanske drag från de svarta bergens folkmusik. Vi tror att sången kan bli riktigt stilig om den sjungs i stämmor:

http://david.national-anthems.net/me.htm
 

Som vanligt har det visat sig att snitsaren haft rätt. Denna stämsång tål att lyssna till. Den svulstiga instrumentationen och den fladdrande flaggan får vi tänka bort (Asgams anm.):

http://www.youtube.com/watch?v=k3sTDf81ghE

                ¤

En gammal goding

Idag sticker vi emellan med en gammal pålitlig goding. Låten är med sitt långa raffinerade förspel och pampiga slut ett litet mästerverk i sin begränsade art. För dem som är friska och ska springa långlopp, kan musik vara väl så uppfordrande som någonsin någon champagnegalopp. Vännen löparen intygar att den räddat månget segt långpass. Sången är märklig i det att textens inledning sjungs två gånger, först långsamt (”Fra-tee-li-i-d’I-ta-lia-a”) och därefter till den snabbare melodin (”Fratelli-d’Italia”). I nedanstående version slipper vi dock den mossiga artonhundratalstexten:
 
http://www.radiomarconi.com/marconi/mameli.html 

              ¤

Brazil

Alla torde vid något tillfälle ha hört den brasilianska nationalsången. Men hur många har egentligen verkligen hört den? 

Välj mellan denna operaversion:
http://www.youtube.com/watch?v=AuML6DJlBNs&NR=1

eller denna moderniserade rytmversion:
http://www.youtube.com/watch?v=JFk1giBJYsM&mode=related&search=

               ¤

Sju sånger och åtta bedrövelser

Ännu en gång har snitsaren gått ner sig i den överflödiga kunskapens träsk. Denna gång handlar det om något så  (i alla avseenden)  onödigt som ”nationalsånger”. Antingen ni kastar ni er över nedanstående frågor som kalvar på grönbete eller, tvärtom, tjurigt stannar kvar under er korkek, så har ni räckt snitsaren en hjälpande hand.
 
1. Den skojiga sången ”Stackars negerslav”, som lever sitt eget liv på internet, är en fri fonetisk svensk tolkning av den gamla sovjetiska nationalsången, sjungen av Röda Arméns kör. Den ryska texten skrevs i mitten av 40-talet under Stalins vakande ögon av Sergej Michalkov och armeniern El-Registan, men reviderades (avstaliniserades) senare till den version armékören sjunger och som officiellt gällde fram till Sovjetunionens sammanbrott. Musiken, bolsjevikernas gamla hymn, ursprungligen komponerad av Alexander Alexandrov och av de fåvitska kallad ”hockeylåten”, togs åter till nåder år 2000 och blev Rysslands nuvarande nationalsång. För den nya text som krävdes anlitades märkligt nog samme Sergej Michalkov, nu 87 år gammal. Som rysk nationalhymn hade man dessförinnan i tio år använt den gamla ”Patriotskaja Pesn’” (Den patriotiska sången) eller, som kompositören, Michail Glinka, själv kallade den, ”Motif de Chant National”. Bakom musiken till denna vackra, snart bortglömda, hymn står alltså ”den ryska klassiska musikens fader”, men vet ni vem som har skrivit texten?

2. Att ”God Save the Queen”, eller som Sean Connery säger, ”God Shave the Queen”, är Storbritanniens nationalsång vet de flesta. Den har (oftast naturligtvis i versionen med ”King” i stället för ”Queen”) varit i något slags bruk sen 1745, men den som söker dess källor längre tillbaka skall snart förlora sig i torrfåror och billabonger. Populär tycks den i varje fall ha varit genom åren. Hayden, Beethoven och säkerligen många andra tonsättare har lånat melodin i sina verk. I Sverige användes den som kungssång fram till 1893 och i Norge sjunger man fortfarande ”Gud sign vår konge god”. Som mer eller mindre officiell nationalhymn har musiken brukats i Tyskland (”Heil Dir im Siegerkranz”) och i Ryssland (”Molitva russkich” (”Ryssarnas bön”) med texten ”Bozje Tsarja chrani” (”Gud bevare Tsaren”)) och i Schweiz sjöng man ”Rufst du mein Vaterland” till denna slagdänga ända fram till 1961. Men vet ni vilken europeisk stat som fortfarande, vad gäller musiken, har samma nationalsång som Storbritannien?

3. Som ni vet delar även Estland och Finland nationalsångsmelodi. Den skrevs 1843 av Fredrik Pacius. I Estland har man ännu förgäves letat efter något bättre eget och i Finland, där ”Maamme” (”Vårt land”) för övrigt aldrig fastställts som officiell nationalsång, har man diskuterat ett byte till ”Finlandia” av Jean Sibelius, vilket dock inte fallit finnarna på läppen. ”Det som dög åt Paavo Nurmi, det duger åt oss”, har man fräst. Däremot lär musik ur ”Finlandia” ha använts som ett slags nationalhymn i ett helt annat land. Det handlar om ett land som önskat men aldrig fått sin självständighet. Vilket?

4. Medan vår ”gamla, fria, fjällhöga nord” i andra versen påstås ”trona på minnen från fornstora dar”, då dess namn (”Kebnekajse”?) ”flög över jorden”, annat egendomligt att förtiga, så lyder den sällan sjungna andra versen i ”Vårt Land”:

Vårt land är fattigt, skall så bli
för den som guld begär,
en främling far oss stolt förbi;
men detta landet älska vi,
för oss med moar, fjäll och skär
ett guldland dock det är.

Dessa föredömligt anspråkslösa rader räcker för att ge Runeberg en självklar nominering till priset för bästa nationalsångstext. I den nionde versen tar han ut (eller håller in) svängarna än mer. Hör bara:
 
Och fördes vi att bo i glans
bland guldmoln i det blå,
och blev vårt liv en stjärnedans,
där tår ej göts, där suck ej fanns,
till detta arma land ändå
vår längtan skulle stå.

Runeberg dog 1877 och hann inte bli påtänkt för något nobelpris. Däremot tycks åtminstone tre andra länders nationalsånger begåvats med texter skrivna av nobelpristagare i litteratur. Vilka tre länder kan det röra sig om?

5. När någon ber oss sjunga ”Längtan till landet” av Herman Sätherberg och Otto Lindblad, ser vi ut som fiollådor i ansiktet, men säger man ”Vintern ra”, så skiner vi upp och klämmer i med en eller ett par verser (Det finns sex). Även nationalsånger brukar vi känna igen på de inledande orden: ”Du gamla, du fria”, ”Allons enfants”, ”Fratelli d’Italia”, ”Jeszcze Polska nie zginela”, för att bara inte tala om den klämmiga grönländska ”Nunarput, utoqqarsuanngoravit niaqqut ulissimavoqq qiinik” (”Vårt land, som blivit så gammalt att huvudet täckts av vitt hår”). Men vet ni hur de första orden lyder i den nationalsång som officiellt antogs i det återförenade Tyskland den 19 augusti 1991?

6. Nederländernas nationalsång, ”Wilhelmus van Nassouwe”, bör vara en av världens äldsta. Möjligen skrevs den redan på 1500-talet till Wilhelm av Oranien (varav namnet) och eventuellt av Filips van Marnix van Sint-Aldegonde. Musiken ska även vara känd som hugenottmelodi i Frankrike kring denna tid. När snitsaren spelade upp den stiliga låten för sin sköterska, spred sig ett leende över hennes ansikte och hennes vackra ögon fuktades. Hon igenkände melodin från sitt barndomshem, där den funnits på en grammofonskiva med gamla skillingtryck, sjungna av Sven-Bertil Taube. Är det någon som vet något mer om detta?

7. Folk brukar sällan förbli oberörda när nationalsången spelas för dem. Många skrynklar ihop ansiktet och biter sig i underläppen, andra gråter öppet. Ytterligare andra rör tafatt på munnen och låtsas sjunga. En del, i synnerhet amerikaner, lägger sin högra hand på hjärtat, medan stackars negerslav höjer sin dito, svartbehandskad och knuten. Några lättar på trycket genom att vinka till publiken. Zlatan Ibrahimovic blåser bubbelgum. Men vid EM i Göteborg i somras uppträdde den italienske maratonlöparen Baldini på ett oväntat sätt när ”Fratelli d’Italia” spelades. Flydde han hals över huvud när en geting började surra kring hans huvud? Hade han sin maskot, en liten kenyansk adoptivson, med sig på prispallen? Skojade han och lade guldmedaljen på huvudet som skydd mot det tilltagande regnet, eller vad gjorde han?

8. Tyckte ni att det var trevliga frågor?

                                       ¤

Svar

http://snitsaren.wordpress.com/2008/07/29/hoffmanns-aventyr/

http://snitsaren.wordpress.com/2008/08/05/parapam-pam-pam-pam-pam/