Idrottsmän, som intervjuas omedelbart efter sina bedrifter, brukar inte ha mycket vettigt att säga. ”Fy fan alltså! Helt jävla underbart! Helt jävla underbart!”, brukar vara det intelligentaste man kan uppfatta mellan flämtningar och oartikulerade krigsdansskrik. Efter en del långlopp har vi också sett och hört Anna Rahms fladdrande huvud haspla ur sig svårhörbarheter värre än på sin tid Reefat El-Sayeds. Snitsaren har därför väntat några dagar efter halvmaratonloppet Kungsholmen Runt, innan han uppsöker sig sin vän, löparen, för en pratstund:
- Hur känns det i benen?
- Inte värre än efter ett vanligt långpass. Andra kroppsdelar tycks däremot ha tagit omotiverat stryk.
- Ett av våra alteregon, låt oss kalla det ”T”, var ute i skärgårn i söndags. Där lär han ha jämnat till en badmintonplan och grävt ett hål till en fånig pionplanta. Gissningsvis har du också fått en förhårdnad under höger tumme?
- Ja, jädrar i det.
- Dina ryggbevär före loppet torde på samma sätt ha sin grund i att snitsaren suttit snett vid sin dator. Så går det till i dubbelgångarnas värld. Vi tvingas bära spåren av varandras synder. Oddvar Moen använder ordet ”stigmatisering” om fenomenet?
- Jag tycker det låter mer som ”voodoo”.
- Krämpan tycks dock inte ha hindrat din framfart på Kungsholmen?
- Den försvann under uppvärmningen. Sen kände jag inte ett spår. Löpning hjälper mot allt.
- Uppvärmning före ett långlopp, brukar du behöva det?
- Lite joggning för benen och några ruscher för hjärta och lungor. På ett riktigt maratonlopp får de första kilometerna tjäna som uppvärmning. Där gäller det ju att spara på bränslet. En halvmara är mer som ett tempolopp. Inte så mycket tid att vifta på.
- Det blåste ganska friskt i stan. Hur var det att springa i vinden?
- Som tur var kom den rakt från söder, så halva loppet gick i lä. Motvind vid Stadshuset och ut till Smedsudden men medvind uppför backen vid ryska ambassaden och nerför Nordenflychtsvägen. På Norr Mälarstrand försökte jag snedställa kroppen och kryssa i den hårda sidvinden. I perfekt löparväder, som förra året, kunde jag kanske grejat ”sub 1.50″.
- Du sprang på 1.51,21, nytt personbästa med en minut. Du måste ändå vara nöjd?
- 1.51,03, om man räknar tiden från min passage av startlinjen, Jag försökte göra ett jämnt lopp, vilket lyckades. Första milen gick på 52,25. Det betyder 5,15 per kilometer. Resten av loppet snittade jag följaktligen på 5,17. Om man betänker den extra vätskekontrollen vid varvningen, så måste jag ha sprungit som ett urverk. Jag tog det lugnt i början och bet ihop på slutet, men benen höll sin jämna takt, ungefär 5,10 per kilometer mellan drickastoppen.
- Det tar alltså tid att dricka?
- Till skillnad från många andra måste jag stanna och gå för att inte sätta i halsen när jag tar mina klunkar. Det är lite frustrerande det där. Man har hittat en bra rygg eller ett trevligt sällskap. Så, när man har druckit klart och slängt sin mugg i skräpkorgen, då är ryggen typ fyrtio meter bort. Man kanske ska träna på att greppa muggen och dricka i flykten.
- Hittade du några, som du säger, ”bra ryggar”?
- Jag hade sällskap med två Vallentunalöpare de första kilometerna. Gunnar G och Conny C. Om jag hade hetat Sture Ström eller Torsten Turefjäll, hade vi varit skön trio, som kunde hållit ihop hela loppet och sen turnerat i parkerna.
- ”Trio Allitteration” då, eller vad??
- Något ditåt. Tyvärr hette jag inte så och i Kristinebergs slottspark fick C stanna för ett privat ärende bakom en syrenbuske. G försvann vid första vätskekontrollen. Sen såg jag hans blågula Vallentunatröja ett sjuttiotal meter framför mig under större delen av loppet. C syntes inte till förrän han gled upp vid min sida två kilometer från mål. Jag sa ”Tjena!” och han svarade ”Inte långt kvar”, varpå han la in ännu en växel och försvann med en hastighet av ungefär fem meter per löpta hundra meter. På upploppsrakan lät det plötsligt som en buffelhjord bakom min rygg när två muskulösa ynglingar dundrade förbi mig i en intern spurtuppgörelse. En del hade tydligen sparat på krafterna. Själv var jag rejält trött den sista biten, så som man ska vara efter ett bra lopp.
- Du minns inga andra löpare?
- De flesta stod framför mig i starten och försvann sen ännu längre bort. Ett tag var det riktigt glest med löpare både framför och bakom mig, men på andra varvet började jag springa förbi den ene ynglingen efter den andre. De lunkade med långa trötta steg. Jag tassade med lätta korta. ”Hur har ni skött era långpass, killar”, flinade jag när jag rann förbi dem.
- Du skojar väl?
- Ja, annars hade man väl åkt på ett antal proppar. Det var rätt biffiga killar en del.
- Du sa inget till dem, men kanske kroppsspråket och ögat talte?
- Förbi deras bana min bana ledde.
- Du kan din Runeberg?
- Den bittra stunden för dem, den ljuva för mig !
- Annars under långlopp brukar du gärna vilja springa bakom damer med hästsvans?
- Jag kan bara minnas en hästsvans, men den sprang för långsamt för att vara till hjälp. Kvinnor i alla åldrar brukar annars vara bra ryggar. Dom disponerar sina lopp förståndigt och håller jämn fart. Något annat är det inte fråga om. Inte har man tid med sånt när man springer inte. Vem är förresten intresserad av en sextiårig gubbe?
- Vi har hört dem som tycker att du är stilig där du glider fram i din gråa kalufs. Det sägs även att du fått vackra vader av din löpning?
- Säger du det !
- I lördags sprang du dessutom i en knallröd tröja. Är det din nya stil?
- Japp! Jag har ett par matchande byxor också, köpta på Myrorna liksom tröjan. Du får kanske se dom under Stockholm Marathon. Ska bara klippa till innerkallingen så den inte skaver. Eventuellt tar jag bort den helt.
- Innerkallingen ?
- Ett slags nät, typ, som ska hålla sakerna på plats när man lubbar.
- Sakerna ?
- Men nu får du ge dig, Snirro ! Du har väl sett hur sportbrallor är konstruerade.
- Och hur går det med ”sakerna” på Stockholm Marathon om du har avlägsnat sagda nät?
- Ska du skita i !
- Man drar sig till minnes hur man en gång sprang ett häcklopp i en skolmatch mellan Mörby läroverk och Djursholms samskola. Man hade ganska fladdriga kortyxor och saknade kalsonger. Man ledde och gick mot en lätt seger, när man upptäckte att lilleman tittade fram vid varje häcktagning. Man nödgades sakta in och strama åt byxan med handen, varför man blev omsprungna och slutade tvåa. Mörby vann dock dubbelt liksom i de flesta andra grenar. Snobbarna från Djursholm hade inte mycket att sätta emot det året. Större delen av Mörbys lag kom ju från Kometen. Men i dina långlopp är det kanske en annan sak. Folk över arton år är inte så kinkiga med avseende på sin blygd. Ute på Gärdet och Djurgården påminner ju Stockholm Marathon icke så lite om Monty Pythons sketch ”maratonlöpning för inkontinenta”. Grete Waitz var till och med i ledningen i något lopp, när hon satte sig bakom en byggfutt. Att göra en så kallad Enqvistare, det vill säga att dra undan byxbenet med ena handen och under knäande löpning göra nummer två, är dock mindre vanligt. Lars Enqvist lär ha fått spontana applåder från den kräsna japanska publiken vid sin uppvisning under Fukuoka Marathon 1977. I detta perspektiv är det måhända bara praktiskt om John Thomas inte sitter fast i ett nät?
- Det viktigaste är att brallorna har fickor så jag får plats med lite maratongodis att äta när jag blir trött. Äckeldrycken skippar jag. Den är så utpädd att man måste bälga i sig den, om den ska ge nån vidare energi.
- Så i lördags drack du bara vatten?
- Två klunkar ur muggen och resten över huvudet vid varje kontroll. Jag sprang med en ”Power Fast Fuel Gel” i handen, men den fick jag varken tid eller anledning att, som det heter på maratonspråk, ”trycka i mig”. Jag sparar den till Stockholm.
- ”Power Fast Fuel Gel” ?
- Druvsocker i kletform spetsat med hokus pokus och en tesked placebo, allt förpackat i miljöovänlig plastmetallfolie. Det säljs för dyra pengar i Löplabb och liknande affärer där butiksbiträden, tillika triathleter, försäkrar att de ”trycker i sig” den ena gelen efter den andra under sina löpningar och cyklingar. Fan vet om de inte smaskar gelé när de simmar också. Måste dock erkänna att det smakar mycket bättre än äckeldryck. Godast är förstås bananer, men dom är lite för stora att ha i byxorna. Kan ju se lite konstigt ut också. Typ ”Pastor Hannes” eller vad han hette hos killingarna.
- Here we go again?
- Du började.
- Om tre veckor kommer du alltså med byxfickorna fulla av energi?
- Gele, stänger, kakor, rubbet. Allt som får plats.
- På placeringen bakom dig hittar vi Gösta Bunis, 63 år, som har en obruten svit i Stocholm Marathon. För 25 år sen sprang han där under tre timmar. Ger det månne en fingervisning om vad du skulla ha kunnat prestera om du börjat springa tidigare?
- Tyvärr funkar det inte så rätlinjigt. Många blir bättre med åren. Tage Winter, 60 år, kutade i lördags på fenomenala 1.23,05. Han var inte så mycket bättre i fyrtioårsåldern. Andra, som Bunis, blir stadigt sämre. De flesta lägger av. Om jag gett järnet i ungdomen så hade jag nog inte stått på startlinjen idag och hur kul hade det varit. Vem vill sitta i soffan och gagga om sina resultat i höjdhopp för 40 år sen.
- Är du oföskämd?
- Oförskämd, men med en glimt i ögat.
- Du hade startnummer 1215. Kändes det historiskt förpliktigande?
- Det kan jag inte påstå.
- Du känner väl till Magna Charta?
- Förr använde jag ofta Google Earth. Nu mäter jag långpassen mest på http://www.gis.lst.se/lanskartor/
- Allvarligt talat, har du verkligen inte hört talas om ”Magna Charta” eller, med en mindre vanlig engelsk benämning, ”The Great Charter”?
- Du menar Springtime och ”big five”. Jag svarar som jag brukar, ”Varför kräkas i London och New York när man har en toalett hemma?”. Förresten åker jag hellre tåg än flyg.
- Allvarligt talat ?
- Okej då. Magna Charta kallas det avtal som slöts mellan den engelske kungen Johan utan land, adeln och prästerna år 1215. Avtalet gav adel och präster förmåner i bland annat skattefrågor. Det tvingade alltså kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Magna Charta kan ses som grunden till Englands parlament. Fördraget innehåller också en del som kan sägas ha inspirerat till idag gällande grundlagars fri- och rättighetskataloger och till FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna. Bland annat innehåller Magna Charta regler mot godtycklig fängsling, med den latinska samlingsbeteckningen ”habeas corpus”. Varaktig fängsling enligt dessa regler får endast ske efter domstols beslut.
- Ser man på?
- Jag är inte så djävla tappad bakom ett flöte som du tror!!
- Och hur ”djävla tappad bakom ett flöte” är du då?
- Ordvrängare! Petimeter! Besserwisser! Snitsarnörd !!
- På vem syftar komplimangerna?
- Vem tror du, Torsten Liljechrona !
- Vi har glömt att fråga om det spelades någon musik i samband med loppet?
- Inte en ton.
- Och publiken, hur var den?
- Ett fåtal anhöriga. Helgflanerande Kungsholmsbor såg mest förvånade ut. Någon frågade en polis, vad det var för ett lopp. Några barn vinkade och från Klarastrandsleden på andra sidan vattnet hördes svaga hejarop ur en bil på väg till Dalarö.
- Så någon publik, som bar dig fram som på vingar, var det inte tal om?
- Däremot hade arrangörsklubben FK Studenterna placerat ut sina medlemmar som vägvisare. De hejade desto mer. Efter loppet skrev jag till deras ledare och bad honom tacka dem.
- Ja, på Studenternas diskussionsforum ”Chat” har någon skrivit: ”Vår klubbrekordhållare i höjd deltog i Kungsholmen Runt idag, 40 år efter rekordnoteringen. Han mejlar: Jag tackar för ett trevligt lopp. Särskilt uppskattade jag alla blåklädda pojkar och flickor som visade väg utefter banan. Vad är den berömda publiken i London och New York mot dessa sakkunniga påhejare, som ropade ´Bra jobbat´ i varje gathörn. Hälsa och tacka!”. Detta är alltså dina inställsamma formuleringar?
- Skyldig !! Men höjhoppsryktet svär jag mig fri från. Man måste ha blandat ihop oss båda.
- Folk har en benägenhet att göra det. Du har fler mitokondrier i vadmuskelcellerna, jag fler ganglier i hjärnan, eljest är vi lika som bär. Samma namn tycks vi också lystra till. Titta i spegeln och säg om du ser någon skillnad?
- Nej, jädrar i det !
- Du är nöjd med ditt lopp och berömmer arrangörerna. Har du inget negativt att säga förutom om blåsten?
- Jag hade lite svårt att hitta rätt kilometermarkeringar i början. Det sprangs ju ett millopp också och dom hade sina skyltar. Missade 5-kilometerspasseringen. Synd på statistiken.
- Och vad händer nu fram till Stockholm Marathon?
- Träning.
- Ska man inte vila mycket den sista tiden före loppet?
- Jag kör lite lugnare sista veckan, annars som vanligt. Man vill ju inte
klättra på väggarna av abstinens.
- Och din målsättning i Stockholm Marathon?
- Som tidigare, ”att må bra hela kvällen”.
- Får man säga ”lycka till” före ett lopp?
- Du får säga vad fan du vill.
- High five?
- High five, på dig, gamle Snirro !
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.