Fekalier

Att snitsaren förhöll sig skeptisk till bloggfenomenet, är begripligt med tanke på att hans forum var ett annat. Någon gång skrev han: ”Dessa så kallade bloggar, där man skriver hur man äter och skiter”. Tydligen hade han läst tillräckligt för att döma och som alltid träffade han huvudet på spiken. Den blogg, som inte har en avdelning för fekalier, är inte en riktig blogg och när det spännande ämnet avhandlas, brukar antalet kommentarer mångfaldigas. Nedanstående berättelse, för säkerhets skull skriven på snitsarens eget språk nujpraw, kan måhända ses som en drift med hela genren:

Nu ske ce soj berete hu ne gje te naj ce gje pe to ne me gere nere twe ejnte bace zme ma meze je. Ne xe ofese vre frekeste i sabende we ne seke gastekoleske megereflehe ne. Naj mete ne naw ma ne ze sete tamereresle ense gje me bacenojihej zme fece. Ze sne ce sete mje pe to se seteri me slepene aj ze keme ne ej kove ne vre ne ane. Ofese keme gense meve bace. Naj ce ve kla ze ta ce ge pepere re me to mje i ajndehaw ne. Fe ne mese gje ne aw trej ejnte fuj pepere. Naj ce zelu stimelej anese ke ne hende a ne keme mere bace ze a ce ble tveqge a bece embe fre bece ne ige. Ce he depe nehe te je fletaw baceslu je. Vre ajsluaj bacegne spole ce nej ale kove ense me tvete mje ha ense we tvawle me vete. Ible ke ne hende a ne ble stepe i to ne me ne bruj vete ne stege nene uj te seteri ne. Dre pse ce ta ha ne te cepe fe a truj unde blagne ne aj bace me pepere zme sete fese nej i kro ne. Sene pse ce tvete ha ense ej gje te. Te slu ve ce do feri me rejo fe a ta tu we da se ujgve re. 

I övrigt behandlas ämnet mycket sparsamt i snitsarens brev. Kanske var det helt enkelt så att den gamle mannen fann underlivet och dess produkter ointressanta. När han i en intervju med sin vän löparen efter Kungsholmen runt 2007 snuddar vid ämnet, är han, som vi kan läsa, mycket torr och saklig. Som vanligt undviker han det känsliga ordet ”jag”:

—

- I lördags sprang du i en knallröd tröja. Är det din nya stil?

- Japp! Jag har ett par matchande byxor också, köpta på Myrorna liksom tröjan. Du får kanske se dom under Stockholm Marathon. Ska bara klippa till innerkallingen så den inte skaver. Eventuellt tar jag bort den helt.

- Innerkallingen ?

- Ett slags nät, typ, som ska hålla sakerna på plats när man lubbar.

- Sakerna ?

- Men nu får du ge dig, Snirro ! Du har väl sett hur sportbrallor är konstruerade.

- Och hur går det med “sakerna” på Stockholm Marathon om du har avlägsnat sagda nät?

- Ska du skita i !

- Man drar sig till minnes hur man en gång sprang ett häcklopp i en skolmatch mellan Mörby läroverk och Djursholms samskola. Man hade ganska fladdriga kortyxor och saknade kalsonger. Man ledde och gick mot en lätt seger, när man upptäckte att lilleman tittade fram vid varje häcktagning. Man nödgades sakta in och strama åt byxan med handen, varför man blev omsprungen och slutade tvåa. Mörby vann dock dubbelt liksom i de flesta andra grenar. Snobbarna från Djursholm hade inte mycket att sätta emot det året. Större delen av Mörbys lag kom ju från Kometen. Men i dina långlopp är det kanske en annan sak. Folk över arton år är inte så kinkiga med avseende på sin blygd. Ute på Gärdet och Djurgården påminner ju Stockholm Marathon icke så lite om Monty Pythons sketch “maratonlöpning för inkontinenta”. Grete Waitz var till och med i ledningen i något lopp, när hon satte sig bakom en byggfutt. Att göra en så kallad Enqvistare, det vill säga att dra undan byxbenet med ena handen och under knäande löpning göra nummer två, är dock mindre vanligt. Lars Enqvist lär ha fått spontana applåder från den kräsna japanska publiken vid sin uppvisning under Fukuoka Marathon 1977. I detta perspektiv är det måhända bara praktiskt om John Thomas inte sitter fast i ett nät?