Även om underrubriken “Not just another WordPress.com weblog” är sann som beskrivning av bloggen “Efteråt hos farbror Steffe”, borde den ansvarige ägaren, signaturen “snitsaren”, ha påmints om att konstnärlig originalitet inte är samma sak som egensinne och självgodhet, ty ett mer pretentiöst och samtidigt omoget hopkok än detta lär vara svårt att hitta till och med i den brokiga, kvasilitterära gemenskap av ömsesidiga beundrare, som kallas bloggosfären, och när bloggen uppenbarligen inte ens drar sig för att recensera sig själv, har den övergivit all litterär och publicistisk anständighet och borde i hederlighetens namn förbigås med tystnad, om det inte vore för min otacksamma plikt som recensent.
Ehuru motvilligt kan jag ha överseende med snitsarens tillgjorda språk och hans fåniga, uppdiktade alteregon, andra tecken på omognad att förtiga, och förvisso är det mänskligt att som pretentiös memoarförfattare skryta med sin originalitet och kokettera med sina dråpliga tillkortakommanden, men när snitsaren tror att den falska blygsamhet och den distanserat tillrättalagda självkritik han frossar i har något med ärlighet att göra, mår jag illa. Om någon haft omdömet och modet att upplysa författaren om skillnaden mellan lögnlöshet och sanning, hade dessa pinsamt tomma bekännelser aldrig behövt komma på pränt, och jag hade kunnat ägna min dyrbara tid som recensent åt viktigare ting.
*applåder* Finns knappast något så roligt som en ordentlig kritikersågning! Oavsett om man håller med kritikern eller ej.
Ja, en rejäl verbal tilltvålning kan vara källa till munterhet, åtminstone betraktat på något avstånd, och i historiens ljus kan man hitta många godbitar kring totalsågade senare klassiker.
Hur det känns att leverera en kritikersågning, är jag alltför feg/snäll för att riktigt kunna föreställa mig och hur det känns att få en sådan bör bero på sammanhang och leverantör. De flesta skapande människor får nöja sig med sin egen kritiska blick, komplettarad med bekantas försiktiga omdömen, så måhända skulle varje offentlig kritik vara ett lyft i det perspektivet. Allt enligt Doktor Glas ofta citerade tanke om själen och tomrummet…
Tror jag skulle knäckas av en totalsågning, varför jag trivs i den puttinuttiga löparbloggosfären. Jag har för svårt att hålla distans mellan person och produkt. Men såga är roligt. Minns jag från den vecka på jorunalistlinjen då vi skulle öva på kulturkritik. Att skriva en välbalanserad, eller positiv kritik var inte hälfen så skoj. Jag är uppriktigt tacksam över att mina alster aldrig nådde författarna/konstnärerna/musikerna i fråga.
Ja, i vår del av bloggosfären kan man på sin höjd hoppas på en sur kommentar till något provokativt tillspetsat inlägg. Totalsågning kan möjligen drabba den bloggare som driver en kontroversiell linje eller har gjort sig stor och berömd, medan andra hänsynsfullt lämnas ifred för kritisk bedömning, vilket också gör det svårare att ge och ta emot ärligt beröm.
När skönlitterära verk sågas i den stora välden, har dessa trots allt redan fått sin upphöjelse, om de godkänts för utgivning av ett seriöst bokförlag, medan de flesta manuskript refuseras, det vill säga sågas som seriösa verk, även om de slipper offentlig kritik. Detsamma gäller väl filmer som fått tillstånd och pengar att göras, medan traditionella konstutställningar på gallerier över huvudtaget uppmärksammas sparsamt i medierna, vilket oftast tycks vara det närmaste vi kommer sågningar där. Tänker snitsaren.
Dina utgjutelser hade varit något att läsa!! Fick ni då välja alster som ni verkligen gillade eller ogillade, eller hittade ni på era åsikter?
Sågningarna hade jag faktiskt själv gärna läst så här i efterhand, men de är troligen kastade sedan länge. Minns inte riktigt hur urvalet av alster gick till, men har för mig att vi skulle välja ngt vi faktiskt tyckt om och ngt vi tyckt var rätt uselt.
Funderar på hur ärliga de publicerade recensionerna av denna blogg varit. Troligen innehåller de ett frö av sanning som sedan fått gro till överdrift. Själv skulle jag aldrig kunna fungera som recensent, i synnerhet inte om det gäller mediokra verk av osäkra debutanter.