(Bilden borttagen av säkerhetsskäl)
¤
Den ukrainske höjdhopparen Vladimir Jasjenko var ett gudabenådat underbarn i sin gren. Redan vid arton års ålder satte han världsrekord och han förutspåddes en lysande framtid. Hans karriär blev dock alltför kort och så blev också hans liv. Den 2 december 1999 kunde man på en rysk internetsida läsa denna artikel, som i snitsaren fria men ganska stolpiga översättning lyder:
”På tisdagen avled i sitt fyrtioförsta levnadsår den framstående höjdhopparen Vladimir Jasjenko från Ukraina. På fredagen togs han in på sjukhus i ett tillstånd av djup koma efter intag av alkohol, där hans hjärna inte längre reagerade, ett tillstånd ur vilket läkarna inte kunde hjälpa den förr så berömde idrottsmannen. Höjden av sin idrottskarriär nådde han åren 1976-1978. Vladimir Jasjenko blev dubbel europamästare, satte 1978 världsrekord utomhus med 2,34 och inomhus med 2,35 och utsågs samma år till världens bäste friidrottare. Året därpå fick han en allvarlig skada och kunde trots flera operationer inte tävla vidare, varför han bland annat missade olympiaden i Moskva. Han fick hjälp att avsluta sina universitetsstudier, erbjöds arbete som tränare, men kunde likväl inte finna sig till rätta i livet. De som kände honom närmare minns honom som en viljesvag person, svår att få kontakt med, hemfallen som han var åt ett omåttligt intag av alkohol. Idag begravs Vladimir Jasjenko, och den förr i tiden så framgångsrike idrottsmannens sista färd utgår från idrottshallen tillhörig SK ”Transformator”, vars färger han en gång försvarade”
Andra källor på internet uppger levercirros, eller skrumplever, som dödsorsak, och som alltid i sådana sammanhang diskuteras hur stor skuld det sovjetiska idrottsetablissemanget och hans närmaste omgivning haft i hans olyckliga öde. Det antyds att han av ivriga ledare uppmanades att börja träna alldeles för tidigt efter sin skada, vilket omöljiggjorde all start i den egna olympiaden. Efter den militärtjänst, som kom i dess ställe, ska han ha haft svårt att hitta tillbaka till ett ordnat liv.
Förutom att han sin avbrutna karriär till trots var en av världens genom tiderna bästa höjdhoppare och som sådan beundrad, bör den unge skönlockige Vladimir även ha haft förutsättningar att bli en flickornas idol, och somliga internetsidor tyder möjligtvis på något i den stilen. Kanske bidrar hans korta tid i rampljuset och hans tragiska öde till den kult vi kan ana idag och vars uttryck tar sig många former. På denna italienska wordpressblogg hyllas ukrainaren i bild och musik och med sitt blogginlägg sällar sig även snitsaren till hyllningskören. För honom är och förblir dock Vladimir Jasjenko blott och bart den höjdhoppare i världen, som har hoppat högst med dykstilen. Se och njut av den rörliga bildsekvensen i den länkade italienska bloggen.
11 svar so far ↓
grandefata // januari 5, 2009 vid 10:53 e m |
bureborn // januari 7, 2009 vid 9:28 e m |
Ahh, en air av kontinenten i kommentatorsfältet – jojo.
Men hallå landningen – jag vill se landningen!
Och så funderar jag på om man i en svensk nekrolog över en idrottstjärna skulle få läsa att han/hon var en viljesvag suput. Tror icke det.
Startnummer X // januari 7, 2009 vid 9:40 e m |
Han landade aldrig, istället fastnade han i ingenmanslandet mellan ribban och mattan. Där befinner han sig fortfarande. Ryktet om hans död är betydligt överdrivet.
Butlern // januari 7, 2009 vid 10:42 e m |
Tyvärr har nog inte den sköna donnan tittat in på bloggen frivilligt. Kommentaren med åtföljande smiley dök genast upp som så kallad ping-back . Möjligen är hon skyldig till den googleöversättning av hela snitsarbloggen till italienska, som hittades i statistiken under rubriken ”Referrers”, en synnerligen torftig översättning där vartannat ord stod kvar på svenska.
När det gäller det nedsättande eftermälet i artikeln, svarar snitsaren att han också höjde en smula på ögonbrynen, men att det verkligen står så i den ryska texten. Nog borde väl Volodomir ha haft några goda sidor att minnas förutom höjdhoppsskickligheten och det snarfagra utseendet.
I väntan på att Jasjenkos landning, bjuder snitsaren på Stickan Petterssons och Benke Nilssons. Först ser vi en tysk hoppa i kalifornisk stil från höger. Lägg sedan märke till Benkes karaktäristiska rytmiska hopp mitt i ansatsen. Bureborn kan även stilla sin nyfikenhet på hur stavhopparna landade. Sågspånshögen på stadion ser faktiskt lite tunn ut.
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=636707
Anonym // januari 8, 2009 vid 10:31 f m |
Det står ”olycksbröder 1″. Betyder det att det kommer mera elände på den här bloggen?
Butlern // januari 8, 2009 vid 10:46 f m |
Ja, tyvärr! När man berättar om sorgliga ryska höjdhopparöden, kan man inte gå förbi namnet Nikolaj Kovtun. Stay tuned (eller vad det heter).
Butlern // januari 8, 2009 vid 12:12 e m |
Idag länkades till denna blogg från en ny bättre googleöversättning till italienska. Låt oss hoppas att våra nya italienska vänner finner snitsarens epistlar intressanta:
http://translate.google.it/translate?hl=it&sl=sv&tl=it&u=http://snitsaren.wordpress.com/
bureborn // januari 8, 2009 vid 2:11 e m |
*fnyser* Dagens stavhoppare är veklingar!
Butlern // januari 9, 2009 vid 9:41 e m |
Så sant!
Här är ännu en filmsnutt från den tid när idrottsmännen inte gnällde:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=534572
Vi ser bland andra bjässen Kalevi Kotkas kasta diskus. I höjdhopp platsade han tydligen inte längre i det finska laget, trots att han var europarekordhållare. Han var 194 cm lång och sägs ha vägt 100 kg. Hans fenomenala europarekord i höjdhopp på 2,04, satt i saxstil, stod sig ända till 1954, då Benke Nilsson höjde det till 2,11.
grandefata // januari 13, 2009 vid 12:31 f m |
Thank you for reading, Butlern
And, yes…Automatic translation doesn’t work so well. Anyway, I’m glad you wrote about Vladimir.
Ciao
Butlern // januari 13, 2009 vid 9:58 f m |
Again thank you, grandefata, for the pictures on your blog. As you may have noticed I published two of them on mine, but I recently removed them as I’m a bit scared of the wordpress authorities and not sure of the copyright rules (I noticed you gave a copyright link under the photos). I kept the link to your blog though.