Som den minnesgode erinrar sig, sprangs för en och en halv vecka sedan ”New York City Marathon”. Bland alla de tiotusentals löpare, som fullföljde loppet, har vi på måfå valt ut Startnummer X för en intervju. Som alltid har startnumret fått frågorna skriftligt i förväg, vilket de föredömligt spontana svaren vittnar om. Där en klåfingrig butler besudlat startnumrets ord med förtydliganden, har detta angivits med ”(butl. anm.)” och eftersom intervjun till slut blivit mycket lång, vilket vi självfallet är tacksamma för, har vi lättat upp texten med bilder, som startnumret tillhandahållit. Välkomna att följa oss på en spännande resa till den stora staden i det stora landet väster!
- Vi gratulerar till ett fint lopp.
- Tack!
- Hur känns det?
- Bra, om än en postmaratonförkylning har täppt igen Startnumrets näsa och lungor.
- Vi säger väl ”du”, eftersom det här är en idrottsintervju?
- Vilka ”vi” säger ”du”?
- Intervjuaren säger ”du” till dig, så får du säga vad du vill till honom. Blir det bra?
- Nja.
- När du stod och väntade på starten och musiken och sorlet stegrades till ett crescendo, så kändes det helt overkligt. Du tänkte: ”Detta händer inte mig”. Du var tvungen att nypa dig i armen. Gjorde det ont?
- Har inget som helst minne av att någon musik skulle ha spelats. Det enda som hördes var vinden som ven genom spanten till hängbron som vi först måste passera för att komma över till fasta landet på Brooklynsidan. Det finns ju en med rätta berömd skildring av årets INGNYC maraton där det tycks framgå att Sinatras ”New York, New York” skulle spelats vid starten, men vindens vinande och tusen fötters otåliga trampande är det ljud som mest står fram ur minnets töcken. Liksom alla drömmar, borde återstoden av loppet nedtecknats direkt efteråt. Så skedde inte, men kanke kan Butlerns frågor hjälpa till att rädda en och annan intressant iakttagelse ur dimman.
- Så när startskottet small och du sprang över pipmattan, så släppte alla fördämningar inom dig och du tänkte att ”Nu gäller det”. Inte sant?
- ”Nu gäller det att försvinna från detta blåshål” var den första tanken. Den andra tanken var en tacksamhets bön att vår startgrupp slapp springa på ovansidan av Verrazano-Narrows bron. Vi kunde, i relativt skydd, makligt tassa fram över betongen i den nedre körbanan.
- Jaså, hur gick dina tankar då?
- Södra udden av Manhattan skymtade fram genom öppningen ut mot sundet och tanken att ”Snart är vi där” dök upp och försvann. Väl på fast mark mötte en bekant syn: 100tals löpare lättade sina blåsor utmed väggen längs körbanan. I Stockholm hinner man knappt komma ut på Gärdet innan otaliga nervösa blåsor pockar på omedelbar tömning. ”Marathon för inkontinenta” är ju inget skämt utan ren och skär verklighet!
- Du slog ditt gamla personliga rekord från Stockholm Marathon förra året med 19 minuter. Om du inte är lite nöjd, så är du dum. Är du nöjd?
- Nöjd (och dum)!
- Andra gäster på snitsarens blogg, Karin, Nix och Johan, har under hösten sprungit maratonlopp på mellan 3:20 och 3:33. Med tanke på att du tidigare slagit dem på stockholmshalvan och Lidingöloppet, bör din tid inte ha varit någon överraskning. Kanske hade du hoppats på eller rentav förväntat dig en ännu bättre tid? Kanske är du rentav lite missnöjd?
- Naturligtvis inte! De är ju dessutom 20 år yngre och står fortfarande på tillväxt. (I själva verket är de 18, 11 respektive 1 år yngre (butl. anm.))
- Du hade, om vi rätt förstått, en påhejarfamilj väntande vid målet. När du meddelade dem, vid vilken tid du kunde väntas i mål, så drog du nog för säkerhets skull till med en sluttid på 3:15. Inte sant?
- Inte sant! Passertiden var uträknad med en precision på någon minut när. 3:15 är sluttider som med varm hand lämnas åt bloggungdomarna att drömma om. Vi gamlingar har nått vårt zenith.
- Du startade din vana trogen snabbt med 1:40:21 på första halvan. Andra halvan gick 9 minuter långsammare och kilometertiderna kröp så småningom upp mot 5:20. Tror du att du öppnade för hårt eller är det ditt sätt att springa maraton?
- Men andra halvan gick ju fortare än den brukar. Det där med negativ splitt överlämnar vi åt marathonexperterna Paula och Karin.
- Visst var du jättetrött på slutet?
- Nejdå, det var bara trevligt och den största plågan var inte själva loppet utan den oändliga vandringen fram till klädpåsutlämningen. Stod man stilla i tre skunder kom en sträng tant och motade bort en, eller hotade med sjukvårdare. Med tanke på vad sjukvården i USA kostar, vi har själva bitter (och smärtsam) erfarenhet därav, fann vi det klokast att knata på på stela ben.
- De första fem kilometerna gick på 24:15 men sen ökade du till 23:12 på nästa fem. Var det för att det var trångt i starten eller kunde du springa så fort du ville?
- Det gick bra att springa så fort man ville, ingen större trängsel här inte. De har ju tre startomgångar med runt 13000 i varje ”våg” som dessutom är uppdelad i tre startgrupper som springer skilda banor de första 8 milen. Inte värre än i Stockholm alltså, snarare mindre trängsel och bredare gator. Vi snackar storstad, går inte att jämföra med en nordlig provinshåla!
- Din kollega Karin gjorde som alltid ett jämnt lopp och denna gång gjorde hon till och med en negativ split med en och en halv minut. Nix sprang den andra halvan av Åland Marathon i motvind bara fyra minuter långsammare än den första i medvind. Är du inte imponerad?
- Visst! Nu lämnar vi fältet fritt för alla unga och lovande löpare.
- Du antydde ovan att vi aldrig får se en negativ split från Startnummer X?
- Nej, det kommer aldrig att inträffa!
- Om jag förstått det rätt startade du i vågen 20 minuter före Karin. Det var väl lite synd att ni inte startade samtidigt, eftersom hon då hade hunnit ifatt dig efter 39 kilometer och givit dig lite draghjälp?
- Sånt där fungerar inte! Det leder bara till stress och dålig löpning. Löpa i egen takt är alltid att föredra. Så anonymt som möjligt.
- Sågs ni något mer i New York än, enligt Karin, på en sightseeingbuss och på flygplatsen vid hemfärden?
- Nej
- Karin berättar att hon dagen före loppet var med och joggade den internationella vänskapsjoggen 4 km, där mäster Szalkai himself visade sig med en svensk flagga. Var det något för dig?
- Nja, men en medföljande familjs behov måste ju naturligtvis komma i första hand utom just på själva maratondagen. I stället tog vi färjan till Staten Island och tittade ut över inloppet till New York med Liberty Island och Ellis Island. Den bästa utflykten i New York och alldeles gratis!
- Såg du före, under eller efter loppet något av din klubbkamrat Furuland, som sin ålder till trots rusade iväg på 2:57, eller någon annan svensk som du kände igen?
- Hade sällskap med Furuland på bussen. Han har sprungit NYCM förut och vi fick en del tips. Vi kom ifrån varandra vid de första bajamajorna (eller Rent-a-John som det stod på en del av dem). Sedan framlevdes timmarna fram till start i kyla och snålblåst. Kanske därför förkylningen slutligen fick övertaget.
- Publiken i New York påstås vara helt galen. Är den det?
- Nog är den lite ljudlig alltid!
- Berätta!
- De värsta vrålen möter när man svänger ner från Queensboro Bridge och kommer in på första avenyn. Då tror man att man är ensam och i ledning. Minst. Kan de verkligen stå där i fyra timmar och skrika som galningar?? Mycket musik. Framför allt på Brooklynsidan men också i Harlem. Däremot var det ganska tyst och tomt en längre sträcka i Williamsburg där det mest bor ortodoxa judar. En del mammor, som var ute med sina stora barnskaror, stirrade nyfiket på oss framvällande otrogna. Deras män låtsade inte alls om vår närvaro, utan gick och småpratade i sina mobiltelefoner. Om Gud nu tycker det är syndigt att springa maraton varför ska det vara tillåtet att prata i mobiltelefon? En grupp poliser ansträngde sig och hejade, annars var det lugnt och tyst, som under större delen av Stockholm marathon.
- Från London Marathon berättade du, att om man samlade ihop alla utklädda löpare, skulle det räcka till ett helt Stockholm Marathon. Var det likadant här? I London stötte du på ett helt sammankedjat förbrytargäng och en noshörning. Minns du någon skojig utstyrsel här? Loppet sammanföll ju nästan med Halloween?
- Samma tjomme med målat ansikte och stringkalsonger som man brukar hamna bakom i Stockholm. Ytterst irriterande!
- Oj då! Är det sant?
- Nej!
- Själv hade du enligt uppgift en gul tröja med tre kronor och texten ”Sverige” på? Men vikingahjälmen lämnade du hemma?
- Ingen vikingahjälm (se bild).
- Hände något annat skojigt före, under eller efter loppet?
- Nej
- Den ovan nämnda Karin påstås ha skickat ett SMS hem till Sverige, där hon kort och gott beskriver loppet som ”runner’s high i 42195 meter”. Kände du av något som kan kallas löparrus och i så fall i ungefär hur många meter?
- Detta fenomen är okänt för oss men det brukar ju nästan alltid kännas bra att springa utom mot slutet. I Stockholm kändes det iochförsig inte bra redan efter 23 km. I New York kunde man ju springa och titta och insupa atmosfären av den stora staden och skulle gärna gjort en ultramara.
- Samma Karin skriver på sin blogg om hur tårarna strömmade nerför kinderna den sista kilometern. Även jumper fick blinka några gånger när han närmade sig Grönsta Gärde 2005. Grät du när du gick i mål?
- Nej, men en rörd spanjor snörvlade i sin mobil och det tog ett tag innan det framgick att han storgrät och det framgick aldrig varför. Det är väl alltid glädjande att ta sig i mål, att bryta däremot…..
- En av dina påhejare skickade ett SMS till Sverige med meddelande om att du gått mål på runt 3:30, och att de letade efter dig. Tydligen lyckades de få en skymt av dig vid målgången. Såg du dem där? Stod de möjligen någon annanstans efter banan också?
- De syntes vid 24 mile, strax nedom Metropolitan museum. I målfållan var det trångt och där fanns enbart VIP-läktare med betalande publik. Startnummer-släktingarna fick söka sig till återträffpunkten som låg bredvid naturhistoriska museet.
- Karin, som nu bara var en dryg minut före dig, sprang ju på 3:20 i Berlin. Vad hade du kunnat göra där tror du?
- Förhoppningsvis kunnat komma i mål!
- Du kanske springer där nästa år?
- Nja, men Lidingöloppet? Lidingöloppet! Det går inte att kombinera.
- Jag antar att du är medveten om, att du nu klarade kvalgränsen till Boston Marathon med 18 sekunder?
- Men i dessa dyrtider kan man ju inte bara flaxa över Atlanten bara så där.
- Förstår du vart jag vill komma?
- Till Boston? Det kanske skulle vara trevligt, men den 20 april 2009?
- Vad är det som är så speciellt med det datumet?
- (Svar saknas).
- London, New York, Berlin, Boston. Återstår bara Chicago. Vi här känner ingen som har en Big Five på sin meritlista. Hur skulle det kännas att vara den förste?
- Men det kanske blir en första före den förste?
- Du menar den Karin som hela tiden nämns här i frågorna?
- Kanske det.
- En del bloggare som nyss gått i mål på Åland, verkar redan lida av svårartad maratonabstinens. Värst verkar det vara för Masse, som tycks beredd att pulsa i snö bara han får sin månatliga dos av 42195-meterslopp. Hur är det med dig? När blir nästa maratonlopp?
- Startnummer X är nog ingen maratonlöpare utan en halvmesyr (dvs en halvmaralöpare) eller högst en lidingöloppare. Så djävla roligt att springa maraton är det ju inte.
- Och nästa lopp över huvud taget? Snömilen? Bore Cup?
- Bore Cup låter trevligt! Snömilen blir för snart. Man ska ju vila samma antal dagar som miles man har tävlat. Allså inget lopp för 29/11.
- Du har delvis redan svarat på frågan, men gjorde du något annat i Amerika än bara sprang?
- Visst, tvärtom gjordes ganska lite som var löprelaterat förutom en kortare sväng i parken med sonen. Inga vänskapslopp eller fyrverkerier eller inköp av souvenirer. Kön till att köpa finishertröja var ju löjligt lång! Det blev en fika vid HC Andersen-statyn i stället. Högsta huset besöktes. Och broadways Mamma Mia. Halloweenkarnevalen i Greenwich Village var också spännande.
- Märkte du av det val som stundade?
- Visst.
- Du är 47 år, precis som Barack Obama. George Bush den yngre sägs jogga en del och påstås då kunna springa en amerikansk mil på sju minuter. Det klarar riksbankschefen Stefan Ingves också. Vem tror du skulle vinna om du, Obama, Bush, Ingves och den svenske rymdskruvmejselhållaren Fuglesang sprang i kapp?
- Norske rymdskruvmejseltapparen Fuglersang har vi tävlat mot tidigare och förlorat. Han skulle vinna. USAs presidenter kommer man ju heller inte nära, det ser säkerhetsvakterna nog till. Ingves är säkert en överdängare att löpa, så Startnumret kan nog tänka sig att få komma sist men det är helt OK:
- Vad har egentligen New York som inte Stockholm har mycket bättre?
- Allt är mycket bättre i New York, husen, hamnen, havet, floden, taxibilarna, Snickerserna. Dessutom finns en gata uppkallad efter Startnummer Xs släkting, Malcolm X.
- Det pratas mycket om New York Marathon och hur fantastiskt det loppet är. Inte är det väl så märkvärdigt?
- Jo! Inget går upp mot detta! Efter denna upplevelse kan det bara bli blaha blaha av resten (utom möjligen Bore cup)
- Jumper brukar hävda att man lika gärna kan kräkas hemma i toaletten som i Central Park. Tycker du att han är tramsig eller tycker du att han är cool?
- Det är nog mer komfortabelt att kräkas hemma. Kräks man i Central Park blir man väl dessutom åtalad!
- Du svarade inte på frågan. Är jumper tramsig eller cool med sin ständigt upprepade, om än ibland varierade, kräkdevis?
- Cool.
- Tror du att jumper någonsin kommer att fullborda ett maratonlopp på tävling igen.
- Ja, han kan ju springa nästan 4 mil som ett vanligt träningslopp.
- Han fick ju ingen medalj med sig hem efter sitt fullbordade Stockholm Marathon 2006. Han lär ha fått hålla i din fina medalj från New York och tyckt att den känts tung. Kan han få den?
- Tyvärr är det så att medaljen förintar den som bär den utan att ha sprungit NYCM. Vill Jumper riskera detta? Dessutom är ju varje medalj personlig, med namn och sluttid för evigt inristade i den gedigna metallen.
- Eftersom jumper enligt egen utsago även hängde din medalj om sin hals, är det ju i så fall, som han uttrycker sig, ”ändå kört” för honom. De ingraverade bokstäverna är dessutom lätta att slipa bort. Jumper säger följaktligen ”Ja tack!!” Vad säger startnumret?
- Det förslår att Jumper själv springer NYCM, t.ex. nästa år, då loppet fyller 40 år. Då kan Jumper få en egen medalj. Startnumret vill inte verka materialistiskt, men det har blivit ganska förtjust i Grete Weitz-bilden.
- Är det något mer du vill berätta från den stora staden i det stora landet i väster?
- Man har ju hört en del om de farliga busarna. Alltså kom vi med fickorna fulladdade av Snickers, som man ju, enligt vad vi hört, ska bjuda buset på. Inga busar och ingen Robert de Niro träffades på teatern heller som man ska. (För någon begriplighet kring detta svar hänvisas till sidan ”Läsare” överst på snitsarens blogg, där de båda åsyftade historierna återges i korthet (butl. anm.))
- Så du träffade inte Robban denna gång heller. Vem var det då som tog den här fina bilden på honom?
- Jag fick den från en barndomskamrat som är New York-kännare och vän till de Niro ( och därtill troligen den som både upplevt och berättat de två historier där Robert de Niro och en snickers figurerar, dock inte samtidigt (butl. anm.))
- Har du några tankar i övrigt?
- Nej?
- Och hur känns kroppen så här efteråt?
- Fan så förkyld!
- Tack för att du tog dig tid och lycka till i framtiden!
- Tack, tack! Nöjet var helt på vår sida!
- Vad vet du om det?
19 svar so far ↓
Haile // november 12, 2008 vid 6:36 e m |
My congratulations, Startnummer X! An excellent race!!
jumper // november 12, 2008 vid 6:41 e m |
Ja, grattis igen! Härligt jobbat grabben, du är asgrym!
(Behåll du din jävla medalj!)
bureborn // november 12, 2008 vid 10:52 e m |
Snygg insats – grattis startnumret!
Du är väl värd att tycka rysligt synd om dig själv för att kroppen ”straffat” dig med en förkylning. Självömkan är underskattat.
Och grattis Butlern, Snitsaren o co för en väl genomfört intervju. Rena skjutjärnen!
Bernard // november 12, 2008 vid 11:45 e m |
Det dar med snickerset ar en Klintbergare. Den har jag hort fran flera hall.
Butlern // november 13, 2008 vid 12:29 f m |
Tack bureborn! Det ska dock sägas att startnumret ska ha all ära av denna intervju. Det (startnumret) har varit mycket tillmötesgående och spontant och dessutom generöst med bilder. Att som plikten föreskriver snart intervjua Snitsaren och Tildo, kan ställa sig svårare. Att fånga den senare är som att gripa en tvål i ett vattanfall.
Bara för att Bernard har hört historien från flera håll behöver den inte vara uppdiktad. De var ju två om händelsen och åtminstone den ene av dem har ju berättat om den för alla som velat höra på. Klintbergare brukar inte berättas i jagform. (Bernard skriver på en utländsk dator. Är Bernard på resa?)
Benet // november 13, 2008 vid 9:19 f m |
Underbart underhållande intervju må jag säga. Vill framföra mina största gratulationer till Startnumret för sin storartade löpinsats. Vill även ge mina komplimanger till intervjuarna. Ni fick mig att med ett garanterat fånigt leende på läpparna drömma mig bort från trängseln på tåget jag just nu färdas på till trängseln på NYCs gator. Tack!
Butlern // november 13, 2008 vid 12:29 e m |
Tack! Både Benet och bureborn talar helt riktigt om flera intervjuare. En enkel butler har bara skött tangentbordet och kommunikationen. Utan snitsarens visdom och jumpers pockande intresse som drivkraft, stode han sig slätt. Och som tidigare sagts, utan startnummer skulle det inte ha blivit någon intervju alls. Läsarnas intresse som inspirationskälla skall heller inte underskattas.
(Bloggning på tåget bör vara en utmärkt lösning på tidsspusslet förutsatt att det finns sittplats. Nog vore det trevligt att kunna ta med sig datorn ut i skogen och slippa sitta i detta unkna kyffe)
Tildo // november 13, 2008 vid 12:35 e m |
Butlern, du glömde att tacka sköterskan som stått ut med dig i alla år och dina föräldrar, syskon, barn och barnbarn samt faster Inez och morbror Stig och sist men inte minst din lärare och mentor på butlerakademin, ha ha ha!
Butlern // november 13, 2008 vid 12:43 e m |
Ja, Tildo, ingen nämnd och ingen glömd.
(Men om du tror att du ska få ett tack, så kan du som du brukar säga ”fetglömma” det. Under denna intervju har du sannarligen varit, som du också skulle ha uttryckt det, ”a pejn-in-da-ass” här vid tangentbordet. Gottis i kväll kan du ”megafetglömma”).
Karin // november 13, 2008 vid 1:18 e m |
Tack butlern för nedskrivandet av intervjun, tack Startnummer X (grattis igen!) för intervjun och för nya perspektiv på NYC Marathon. Och tack till Jumper och Snitsaren för kloka kommentarer. Efter att ha läst Startnumrets upplevelse blir längtan tillbaka inte direkt mindre…
(Jumper, du kommer att springa ett marathon igen. Bara motivationen att fullfölja sätter stopp, kapaciteten finns med råge.)
Startnummer X // november 13, 2008 vid 4:08 e m |
Tack så mycket till Haile, Jumper, Bureborn, Benet och Karin för alla uppmuntrande ord! Så mycket beröm har aldrig Startnumret fått i hela sitt liv (eller i hela dess liv)! Och självklart är det så att utan Butlers spökskrivningsbevåvning skulle hela intervjun vara lika tråkig som ett kapitel ur telefonkatalogen. Till Bernard och Butler: ponera att Bengt af Klintberg berättar en historia i jagform är det då en Klintbergare? Eller är själva grunden för en äkta Klintbergare att den inte berättas av Bengt i egen person? När det gäller Butlerakademin är det denna skola som avses ( http://www.butlerschool.com )?
Johan // november 13, 2008 vid 6:01 e m |
Jag har för mig att jag läst någonstans att av allt det beröm en människa får under sin levnadstid, levereras 80% av det under de tre första levnadsåren. Att Startnumret inte minns att han fått så mycket beröm förut får därför anses vara helt logiskt! Därmed inte sagt att det är rättvist! Starnumret förtjänar allt beröm han kan få för sin insats!
Som vanligt föredömligt skött intervju av Butlern! och som jag skrev på Karins blogg, nästa år är det min tur. Jag kommer säkerligen gotta mig i NYCM-historier när tidpunkten närmar sig och denna intervju kommer helt säkert läsas igen!
För övrigt är jag övertygad om att Jumper kommer springa ett Marathon igen.
Bernard // november 13, 2008 vid 7:38 e m |
En Klintbergare är en historia som Bengt af K själv har hittat på och påstår är en vandringsägen.
Dom som vill kan ju fråga honom ikväll.
Startnummer X // november 14, 2008 vid 9:31 f m |
Startnumret tackar Johan och erkänner att han överdrev lite grann och en riktigare formulering borde varit ”inte fått så mycket beröm på år och dag”. Å andra sidan, i egenskap av Startnummer, har han aldrig fått så mycket beröm, eftersom han först som vuxen ”kom ut” som Startnummer.
Till Bernard kan nämnas att vi, tillsammans med BaF, avnjöt Klintburgare (hälften grävlingskött från E4an, hälften giftigt avfall från Lidl) och Snickers på persisk restaurang vid ABF huset. Det stämmer att han själv hittat på alla ”Klintbergare”, enbart för att lättare kunna kränga sina böcker.
Butlern // november 14, 2008 vid 11:18 f m |
Tack, Karin och johan. Det blir mycket tackande här, men det är så vi fick lära oss att uppträda på butlerakademin, som för övrigt, mycket riktigt, är den som startnumtret länkar till (länken är nu dessutom klickbar sedan vi flyttat ut parenteserna ett steg, när ska startnumret lära sig?). Trevligt att återse huset, men gamle ”Joffy” är nog sedan länge borta. Det kan tilläggas att en enkel butler gick ut som kurs-femma.
Någon spökskrivare åt startnumret är han dock inte. Han har lagt till några glömda bokstäver här och där och konstruerat om några meningar, men i övrigt är det startnumrets egen spontana berättelse som återges.
Vem är förresten BaF?
Vad gäller jumpers maratonlöpning, hävdar han, att ”ta sig runt” eller ”fram och tillbaka till en kon”, ska nog kunna gå. Men det skulle vara kul att kunna springa hela vägen som höjdarna som nämns här ovan. Då får han nog börja träna och inte vara så lat som denna veckan. Han tackar dock för all uppmuntran, och önskar liksom vi andra Johan lycka till om ett knappt år. Förhoppningsvis får denne då sällskap av några av dem som nämns i intervjun, dock inte jumper, som får fortsätta att bara drömma om Grete Weitz i solitt brons.
Det märkliga, säger han, är att han kan inte springa samtidigt som en enkel butler sitter på KB och tittar på mikrofilmade tidningar eller strular med de tekniska svårigheterna kring denna blogg och dator. Lustigt nog gäller det omvända också. När jumper springer ligger bloggen död. När man frågar snitsaren, hänvisar han bara till Oddvar Moens essä ”Dubbelgångarna hos farbror Steffe”, som inte går att få tag i.
Startnummer X // november 14, 2008 vid 11:31 f m |
Ursäkta bokstavsoredan BaK är den som avses (BaK=Bengt af Klintberg-inte BaF=Bengt af Flintberg). Butlern ska vara glad åt att KB numera är inrymt i varma och trevliga lokaler, inte i en unken källare på slottet, som på Strindbergs tid. Då fanns det heller ingen skanner (åtminstone inte enligt Strindberg) på KB utan allt fick kopieras för hand.
Butlern // november 14, 2008 vid 12:14 e m |
Det finns ingen av oss känd skanner eller scanner på KB, i varje fall inte nere bland mikrofilmerna. Däremot fotostatkopiatorer, som slukar en fattig butlers sista slantar (det är därför han bara dricker kaffe på iranska restauranter). Den skanner han lärt sig använda står på Vallentuna bibliotek och är gratis. I övrigt är en flitig butler upptagen av att lära sig förstå den mest elementära tekniken i sin dator och på sin blogg. Häromdan satt han flera timmar innan han kom på hur man beskär och sparar bilder i programmet “Paint”. Nu handlar det om “grafikkonverteringsfilter” som inte går att ladda vid “dokumentkonvertering”. De som otåligt väntar på det spännande gästinlägget om spjutets tekniska utveckling får därför vänta tills dess detta problem är löst med hjälp av en förhoppningsvis kunnigare dagispappa. En tjuvtitt på hans inlägg lovar dock intressant läsning. Tills des får gratulationerna till startnumret fortsätta att flöda fritt här nedan.
Fredrika // november 18, 2008 vid 10:40 f m |
Klart Startnummer X skall springa i Boston, med ett så fint NYCM i benen. Kvalar man så måste man
Startnummer X // november 18, 2008 vid 1:31 e m |
Oj då! Måste man springa om man kvalar in? Startnumret är väl i.o.f.s. suget på att knata runt i Boston, men det är ju vissa kostnader förenade med att springa där (inte bara anmälningsavgiften), kanske Butlern kan ordna en insamling? Startnumret ska investera sina julklappspengar i Trisslotter, så får vi se vart åt det leder.